Beskuggad av atmosfärers doktrin
Förföljd av vidskeplighetens fenomen
I mörkrets kista ryms fantasin
Som släppts ut av solvindens stundliga sken

Sinnesupplevelse och sensation;
Dödsinsikt och livfullhet
Flimrar ut ifrån ljusets grundton
Med imposant dignitet

En magnetisk växling löper på nattens palett
Och stormar lufthavet med bränders gestalt
Likt gröna facklor som bränner ut sin egen siluett
Mot en fond av rymdens världsallt

Förlupna gnistors dans
Från lägereld och gärdad spiselkrans
Sammanstrålar med norrskensprakt
Likt en förblindande fantom
Som färdats med eldtungors pråm
Och ljussätter syner som alldaglighet har mörklagt

Nu brinner hela himlakronan
Med en orytmisk puls i höjdled
Och väcker sång hos varghonan
Som smyger mellan skuggorna från nordblossets led