Fäder i tallösa leder i stolta skyhöga stammar
Världshav vars vågor gå med våldsamt dånande kammar
Fäder

Fäder i tallösa leder i stolta skyhöga stammar
Världshav vars vågor gå med våldsamt dånande kammar
Väldiga träd vars rötter ingen i världen mätt
Hav av omättligt djup vars botten ingen än sett

Sen jag är dock av er fast än jag själv skall försvinna
Låten för er och min snarbrunna slocknande gnista förbrinna

Stolthet lycka och prakt det är att vara av ädel stam
Härligt att driva som skum på de egna vågornas kam

Hednisk jag är och stammens odödlighet jag bär
I mitt dödliga bröst, dödlig men evig ändå
Det är min trotsiga tröst
Jag kör min kniv in i mitt bröst...