jag kliver på bussen och en massa tomma blickar möter mig
ögonens ägare sitter på yttersätet och har tomt bervid sig
ingen verkar bry sig och ingen orkar kommunicera
detta är ett 20 tal människor i 20 olika världar

tystnad råder och ingen rör sig mer än tillåtet
idyllen spräcks när ett fyllo kommer och alla drar väskorna åt sig
deras tankar syns direkt där kommer en såndär
en avfälling från det normala som stinker sprit

han talar vitt och brett men ingen annan avger ett knyst
stackars krakar tänker jag alla lika ensamma som varann
där en zombie kommer in går en kopia av
samma människor med andra ansikten på samma placeringar

nu kommer en mor med ett hungrigt barn
barnet gråter efter mat och de andra störs märkbart
en busstur är en blick på samhället i miniatyr
ihåliga människor som är så okänsliga att jag vill spy

samma människor som fyllon och barn men i en konstlad värld
det är märkligt att se hur uppfostran bryter ner en människas själ