Hör! Hur nattliga vindar far bi
Uti stormkörens symfoni
Mylingar dansar uti harmoni
Mörkret har blåst I sin lur
Hör! I fjärran ljuda en sång
Uti trollskogens djupaste fång
Den varslar om att natten blir lång
Serent besjungs sten och fur

I kronornas grenverk, blekvita strimman
Nästlar sig ned mot helgad mo
Andeljus I gastvulna timman
Förbereder rit enligt urgammal tro
En svag serenad I mörkret då kvadas
Under ärgade runstenar nio
Där spöklika irrsken togligt uppradas
En ceremoni under månens brio

Vålnader mässar och manar eld
Invid runstenars urgamla väld
Det blixtrar uti kaosets mareld
Flammor slår upp under jord
Marken skälver I kakofoni
Men sedan länge är sången förbi
Och enligt ritens histori
Har månen styrkt landet I nord

I skydd under korpars vingar
När månen har vandrat sin ban
Vålnaders andar betvingar
En sköldbarriär kring fur och gran

I kronornas grenverk, blekvita strimman
Nästlar sig ned mot helgad mo
Andeljus I gastvulna timman
Förbereder rit enligt urgammal tro
En svag serenad I mörkret då kvadas
Under ärgade runstenar nio
Där spöklika irrsken togligt uppradas
En ceremoni under månens brio