Döden kunde ej hålla
Fridens furste i sina klor
Dödsriket kunde ej behålla
En kärlek så stor
Ur gravens mörka djup
En tordönsstämma hör!
Rösten från ljusets konung
Som ondska själv förgör

Kristus genom pinan gått
Och utgjutit sitt blod
Han syndfri in i döden gick
Och i härlighet uppstod

Gryningen har äntligen kommit
Dagen är slutligen här
Nattens mörker är över
Evigheten kommen är

Ut träder herrens smorde
I lysande helig skrud
Från tidens gryning han väntat har
På sin fjättrade brud
I syndens näste hon fånge var
Lurad genoms drakens list
Vem kunde henne rädda mer?
Sitt hopp hon hade misst

Syndens lön är döden
Så har ju herren sagt
Men dödens bojor brytas
genom Offerlammets makt