En kylig vind, ett flammande svärd
Förvisade till nödens värld
Man på kvinna stödd
Att bruka jorden blir din dom
Till dess åldern tar sin rätt
Till dess stoft blir åter stoft, jord blir åter jord
Ät av frukten och döden dö så löd den Högstes ord
Barnsbörd och blomstring gav tröst i livets kamp
Spirande skörd, strålande sol, vatten klart som kristall
Dock återvände skuggan och minde om Adams fall
Kain stod häpen med en sten i sin hand
Och Abel låg livlös och kall