Ett yverboret brödraskap i töckenlandskap färdas fram
längs en florygg i vargavädrets armar
Med frusen längtan i sitt bröst, efter fimbulfolkets röst
I kammarherrens salar de skola finna tröst
Och hällebergets dova stämma vilsefärdar kvalfylld tös
in mot klippors djupa sarkofager
En röst så ilsken, kärv och kall, över fururs pelarhall
På lyss och lur hon vandrar och förnimmer fjällets kall

Refräng:
I besmyckade kamrar
Skrattekon hamrar
När minnet har dräpts i mörkrets fostringssal
I irrgångar jungfrun famlar

I gyllenröda tempelsalen klädd i hudar, skinn och gull
Vakar trollfar sitt månsövda rike
Urtidsdunklets arvelott, glömskebrygdens sagoslott
I fimbulfolkets boning råder dyster stämning blott
Lekamliggörelse från gråstensstod i nattens svepningsskrud
Mäktig avbild av jätteskugga reses
Vålnadsblek och mörkersint, bergakung i fjällets klint
Naturens äldsta allmakt dräper skoningsblint

Refräng:
I besmyckade kamrar
Skrattekon hamrar
När minnet har dräpts i mörkrets fostringssal
I irrgångar jungfrun famlar