(Py Bäckman & Mats Wester)
Du gav det du hade, dom ville ha mer
Och ingen ska tacka dig, dom har väl nog med sitt
Först gav du din omsorg sen gav du ditt liv
Till tomheten gapade och det var då du föll
Så får du stjäla till din mat sedan tigger du fast ingen vill ge
Men sitter du tyst - då syns du inte mer
Och du fick se hur flocken kom för att en och en så gömmer de sig
Men ligger du ner - då syns du inte mer
Och kan du förlåta, då börjar det om
En del får visst aldrig nog, du får väl bli som dom
Och nu går du ensam, man kallar dig hård
Det kan du förlåta dom, dom har väl nog med sitt
Så får du stjäla till din mat sedan tigger du fast ingen vill ge
Men sitter du tyst - då syns du inte mer
Och du fick se hur flocken kom för att en och en så gömmer de sig
Men ligger du ner - då syns du inte mer
Men ser du inte vad dom gör, dom har aldrig brytt sig om någonting
Dom är ständigt på jakt åt sig själva
Så får du stjäla till din mat sedan tigger du fast ingen vill ge
Men sitter du tyst - då syns du inte mer
Och du fick se hur flocken kom för att en och en så gömmer de sig
Men ligger du ner - då syns du inte mer-