Kvällen den är slut alla folk går ut
Ensam blev du kvar alla bråttom har
Sökt att finna nån, nån som bryr sig om
Ensam står du där med bördor som du bär

Och du går så sakta hem igen
Som så många gånger förr
När bitterheten fått sitt grepp
Då stänger du din dörr
Farväl farväl

Vännerna dom svek, tog allting på lek
Sa, de va ju bra så länge som det va
Nåt måste va fel tillvaron är stel
Vi lever I en värld med masker som vi bär

Och du går så sakta...

Ofta har jag tänkt, hur det kanske känns
Leva ensam jämt, måste vara hemskt
Men ändå tänk ändå, mitt I allt det grå
Lyser han för dej, ögon öppnar sej

Och med Jesus vid din sida
Kan det aldrig bli som förr
Fast dom som kallats vänner, svek
Så stäng ej mer din dörr
Farväl farväl
Men vi ses