Ett nät nu blivit spunnet
På vasst, sprelande, svart
ärgat av blodets lyster
Döpt i olhelgad saft

En sång om födsel, begynndse
En om vanhelgat brödradråp
En väsa om offer och livets ånde
En om eld, och bett i mark så mjuk

Dock finnes en visa jag ej sjungan
Dess ordalek jag ej talt
Dessa ord min mum ej paassa
Hör kvädet nu i trädens blad

Då vi stå i trystnad
Må deras munnar viska