Du är min kompis, vi trivs här
ett fyrfaldigt leve för dig
För det vill jag sjunga
när vi gå över stock och sten

Inget känns nära vårt ursprung
men imorrn så drar vi bort, det ska bli skönt
Fast stegen blir tunga
ska vi gå över stock och sten

Träd växer inte bland asfalt
långt i ditt hem när solen står som högst
Ge mig en ton så jag kan dansa
en sträng [...]

Tror du mig inpå allting [som är]
till nätterna och dagarna [...]
Inte längre själva, men så nära
för vi har lämnat stan för sol och regn

Blåste och allt kändes stilla
i din hand såg jag både fä och folk
Men jag vaktar min tunga
när jag hörs över stock och sten

Dagar då jag på dig tänker
se jag minns vida skogar, äng och [berg]
Om det vill jag sjunga
när vi gå över stock och sten

Träd växer inte bland asfalt
långt i ditt hem när solen står som högst
Ge mig en ton så jag kan dansa
en sträng [...]

Tror du mig inpå allting [som är]
till nätterna och dagarna [...]
Inte längre själva, men så nära
för vi har lämnat stan för sol och regn