Långt nere i Pocunodalen
där blåser havsvind hela dan.
Där du ser regnbyar välsigna jorden
bor Angelita Hueneman.

Under en ek med sin gröna krona
bland hasselbuskar och astrakan
under en sky av vilda blommor
bor Angelita Hueneman.

Fem hundar har hon på vakt,
hon har en son, i kärlek fått!
Gården kring henne är hela världen.
Allting är enkelt och allting är gott.

Copihueblommans röda blomma
brinner i henne, ser du väl?
När ljuset faller genom fönstret
syr Angelita på sin själ.

Hennes hand dansar i tyget
som vore den en kolibri.
Hon syr blommor, hon syr blommor.
Känner du doften drar förbi?

På din duk, min Angelita,
rinner tårar och blod och svett.
Mitt folks händer, min Angelita,
finns där. Händer som ingen sett.

Efter tre månaders arbete
ropar din vävnad efter en kund
som en fågel ropar i buren:
Se på min duk en liten stund!

Under en ek med sin gröna krona
bland hasselbuskar och astrakan
under en sky av vilda blommor
bor Angelita Hueneman.